Fortsätter att leta skillnader mellan reportage och roman. Läser Anna Jungstrands doktorsavhandling Det litterära med reportaget. Funderar över betydelsen av följande alltså:
I dag betraktar vi skönlitteraturen som mer eller mindre transnationell, och de litterära strategier som reportaget bär måste också betraktas som gränsöverskridande i den bemärkelsen. Men reportagen har inte följt 1900-talets utveckling på samma sätt. Trots att de stora världsreportrarna ger ut sina reportage i bokform som översätts världen över, gör kopplingen till dagspresspublicering och nyhetsredaktionerna att reportagets genre fortfarande står med en fot kvar i sitt nationella sammanhang. Journalistiken agerar fortfarande framförallt i det egna folkets tjänst.
Den nationella utgångspunkten för beskrivningen av världen. Nationell isolering alltså! Unik för journalistiken?
Den nationella utblicken är även en del av den medvetenhet om perspektiveringens betydelse som reportagegenren förmedlar. Den nationella identiteten kan till viss del liknas vid en subjektivitet i utsträckt form.
Reportagets subjektivitet och skönlitteraturens gränsöverskridande. Objektivitet - en konst alltså?
Hanna Eklund
Källa: Anna Jungstrand, Det litterära med reportaget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar