Som en monolog i Hades

Vår bild av verkligheten. Är det historiens logosbyggnation som genljuder i vårt dna och skymmer sikten för vad som är möjligt? Jag skrapar på ytan till litteraturens diakrona universum och får syn på saker. Vem skrev och varför? Vem skrivs in i historien och varför? Vill inte stå här i stumheten. Förpassas. Skrika ut min historia för döva öron. Som en monolog i Hades.

En antologi är alltid ett förslag. Och så snart den givits ut väcks följdriktigt lusten att skapa en ny. Vem gör urvalet? På vilka premisser? Och vad spelar det för roll?
Några poeter får alltid plats, tillhör en kanon. Före 1900-tal Hedvig Charlotta Nordenflycht och Anna Maria Lenngren. Senare Edith Södergran och Karin Boye. Men vilka är de som dolts bortom de manliga skaldernas inmutade rum?

Svensk poesi (2016) bjuder på nya läsupplevelser, där Daniel Möller och Niklas Schiöler enligt förordet "haft ambitionen att inte mer än nödvändigt tradera tidigare urval". De kvinnliga poeterna tar ett större utrymme än tidigare. Var har de befunnit sig all denna tid?
"Urvalet som princip är viktig. Att välja att skriva fram ett narrativ, framför ett annat", säger Athena Farrokhzad i ett samtal med redaktörerna. Antologin sträcker sig fram till hennes Vitsvit. Lika många kvinnliga som manliga poeter finns i volymens samtida snårskog, där verkningshistoriens stabila botten ännu inte nåtts.

De kvinnliga rösterna och kropparna kräver sitt utrymme. Som Hélène Cixous beskriver det i Medusas skratt:
" --- poesin bara kan hämta kraft i det omedvetna, --- denna andra gränslösa trakt, är den plats där de bortträngda överlever: kvinnorna ---." Hon för fram hur kvinnan "genom att skriva sig själv kommer --- att återvända till denna kropp" och göra "ett öronbedövande inträde i historien." Hon kommer att ta sig an språket, som en arena för makt och genom konsten bli fri från dold fångenskap. Vägra vara nedkylda.
Eller som Moa Martinsson gestaltar det i Kvinnor och äppelträd. Bristningarna likt tecken på kroppen, som också skriver den.
Så visst spelar det roll. Vad som finns och vad som inte finns i en antologi.

Att förpassa kvinnliga tänkare, skrivare och kroppar in i dunklets skuggor är våldsamt. 
Plocka fram i ljuset de som gått före. 
Oregerliga polyfona torn, våra skuldror.

Märta Berendes
Ebba Maria De la Gardie
Sophia Elisabet Brenner
Greta Giädda
Ulrica Carolina Widström
Euphrosyne (Julia Nyberg)
Thekla Knös
Wilhelmina Nordström
Emilie Björkstén
Lina Sandell-Berg
Karin Ek
Harriet Löwenhjelm
Kerstin Söderholm
Solveig von Schoultz
Ester Sjöblom
Ebba Lindqvist
Maria Wine
Mirjam Tuominen
Rut Hillarp
Ingrid Nyström
Elsa Grave
Sonja Åkesson
Anna Rydstedt
Birgitta Trotzig
Majken Johansson
Märta Tikkanen
Bodil Malmsten
Ingela Strandberg
Tua Forsström
Eva Ström
Kristina Lugn
Marie Lundquist
Åsa Nelvin
Katarina Frostensson
Eva Runefeldt
Ann Jäderlund
Agneta Enckell
Birgitta Lillpers
Marie Silkeberg
Helena Eriksson
Aase Berg
Eva-Stina Byggmästar
Jenny Tunedal
Ida Börjel
Anna Hallberg
Athena Farrokhzad

Vilka ytor skrapar deras texter?
Om du inte läst Ebba Lindqvist (1908 - 1995) så föreslår jag att du genast springer till biblioteket. Monolog i Hades. "Vem hade sagt, att jag ville följa dig, Orfeus?"

Källor:
Svensk poesi, red. Daniel Möller, Niklas Schiöler, 2016
Hélène Cixous, Le Rire de la Méduse, 1975, översättning till svenska 2015, Sara Gordan och Kerstin Munck.
Moa Martinsson, Kvinnor och äppelträd, 1933
Poetisk tidsresa, samtal mellan Daniel Möller, Niklas Schiöler, Athena Farrokhzad, Malte Persson och Anna Hallberg, 24 sep 2016, vid Bokmässan i Göteborg.

Tidigare antologier:
De bästa svenska dikterna, Från Stiernhielm till Aspenström, Jan-Olov Ullén, 2007, Albert Bonniers förlag
Levande svensk poesi, Dikter från 600 år, Björn Håkansson, 1996, ny upplaga 2005, Natur & Kultur
Svensk dikt, Från Trollformler till Lars Norén, Lars Gustafsson, 1968, senaste upplaga 1995, W & W