Digambara: Kalagni (av och med Virpi Pahkinen)

                                               Virpi Pahkinen och Pontus Sundset.                    Fotograf: Mattias Lindbäck

Det finns ord som är slitna, som jag aldrig använder. Men plötsligt dyker rätt tillfälle upp.

Koreografin utstrålar en ursprunglighet och tidrummet forsar fram och står samtidigt blickstilla i ett dynamiskt nu. Vi rör oss mellan det dova och djupa och rent flytande ljus. Det genuina utforskandet utstrålar en vördnad för livet. Det är en kroppens upplösning, en symbolisk reinkarnation. Det är människan som djur och gudomlig, bortom alla kategorier. Händernas kloliknande former som tillhörande insektsliknande organismer.

Under titeln döljer sig tre verk. Det inledande är Kalagni av och med koreografen och dansaren Virpi Pahkinen. Hon färdigställde sitt verk i Indonesien och har i omgångar turnerat med Mugiyono Kasido från Java. Mugi fick idén till det andra verket, sitt solo Kabar kabur, under kaoset i hemlandet på 90-talet. Det är känsligt, humoristiskt och med samhällskritiken knackande på axeln. Hans lätta smidiga kropp gör solot närmast tyngdlöst.

Vi befinner oss i gränslandet mellan dans och ritual. Virpis skapelse Digambara, den tredje delen, är mystisk och magisk (där kom ordet!). Vi rör oss som från en urtid längs en evolution av mänsklighetens och universums energier. Hon är stark. Sedan undanglidande i tydlig kontrast till Pontus Sundsets kraftfulla närvaro. Hans gestalt växer genom de olika krafter han står inför. När de tre möts med sina olika uttryck och kroppar blir resultatet inte annat än rörande. En ömhet för människan väcks i denna schamanistiska virvel.   

Virpi Pahkinen har ett eget formspråk, inspirerat av det orientaliska och asiatiska. På sina många resor samlar hon tyger som sedan förvandlas till organisk scenkostym. Samarbetena med skickliga konstnärer för kostym, ljus och musik bygger den böneliknande helheten. Hon är en prisad internationellt verksam koreograf som inte började dansa förrän hon var 15 år, och som om hon dansade balett för länge sedan skulle ha varit pensionär. Vilken tur att hon började och att hon inte slutat. Hennes verk, där kontraster smälter samman, gör att jag lämnar salongen med klarare blick.

Recension av Digambara på Västmanlands teater, Västerås, 21 november 2016.
Föreställningen hade premiär 24 september 2011 på Jogja International Performing Arts Festival, Jogjakarta, Indonesien.